I morse vaknade jag självklart försenad. Även fast älsklingen sa till mig att gå upp när han gick klockan halv tio. Så i panik hoppas jag upp och fixar mig, startar ipoden och går iväg.
På vägen mot skolan går jag förbi ett barn med sin mamma. och precis när jag går om säger killen till sin mamma: "Men mamma hon har ju tygskor". Vilken förebild jag är som springer runt i tygskor i världens halka liksom. Jag hinner inte långt förens en bil tutar som en dåre och jag hör någon skrika AMANDA!! och tutar igen. Jag vänder mig om och ser min lillebror susa förbi i en bil. vinkandes. mitt hälsning blir peace. (vilket är vanligt när det gäller mig, fråga inte varför) sen springer jag vidare. Till bankomaten och sen vidare ner för alla hala backar till skolan. Jag är sen! Sen fixar vi med våran uppgift och bajsar i princip ut ord, som avslutas med Tack för den här terminen. Sen är det äntligen dags att gå hem. Ringer Jenka och kollar hur vi skall göra sen. Promenaden är in bokad. Vidare över österparkeringen, in i kvarteret och över korpen. Sen möter jag en stor vit skåpbil, en gubbe hälsar. Jag vinkar tillbaka och funderar en stund på vem det kunde varit. Tills jag inser. Det var min gamla vaktmästare från mellan- och högstadiet. GOSH! känner han ännu igen mig? Det har ju trots allt gått ca sex år sen jag slutade där. Snacka om nollförändring! SUCK! Vandrar vidare, halkar. Tänker att tygskor var en väldigt dum idé idag. SUCK! In genom dörren kom jag. Nu skall jag fixa något mellanting till lunch och middag.

/a.