Japan - Day 1 & 2 - Kyoto.


Vi började dagen på Arlande med någon timme på Wayne's coffee och en god Jordgubbs smootie.


Älsklingen var jätte trött stackarn.


Jag var glad, men väääldigt trött jag med.



Då var vi framme, hemma hos Emma. Väldigt lite rum, men lagom att när man ändå var ute hela dagarna.


Syskonen Andersson på Emmas trappa på väg ut på nya äventyr.


Först åkte vi till Nijo Castle och tittade på kvittergolvet och deras trädgård.


Detta är då en så kallad "Western Style" toalett. HAHA. Värme i sitsen och konstiga knappar. Den enda jag vågade trycka på var Flushing sound. Jag tycker det är en rolig bild de har fått av oss Västerläningar, undra om det seriöst finns någon land som har värme i toasitsen.


Här har vi då en japansk toalett. En gång var man tvungen att pröva. Men nja, det är inget för mig.


Jag och Kärleken.


En underbar utsikt över templet.


Här inne hade vi kvittergolvet, dock fick man inte ta kort. Men ja det var en gammalt trägolv som kvittrade när man gick på det. Vår teori är att det gjorde det för att märka om någon försökte smyga sig in.


Sen åkte vi in till centrum och floden.


Vi åt Sushi på rullband, väldigt gott kan jag säga. och mycket bättre än den jag ätit i Sverige. Konstigt va!! ;)


Älsklingen hade problem med pinnarna den första dagen, så det blev att äta med sked. Dock lärde han sig att äta med pinnar tillslut.


Jag lyckade däremot redan första dagen. Dock inte riktigt rätt, men hallå. Det är väl att få in maten i munnen som räknas?!


Sen bar det av vidare mot en Helgedom, här har vi ett par glada Anderssonare.


Detta var dagens outfit. Min klänning från Urbans Outfit och skor från Dinsko.


En väg full av önskningar.


Älskningen visar oss önskningshuset.


Vi gick vidare i en läskig gång som ledde till en kyrkogård...
 

.. som var fylld av dessa rävstatyer som tydligen kunde hoppa in genom ens naglar och ta över ens kropp. Vilket resulterade att jag gick med knytna händer resten av kvällen tills Emma påminnde mig att jag faktiskt hade tånaglar också och då fick jag problem. HAHA. & lite smått panik.


Älsklingen på väg uppåt mot alla gravstenar. HUH. Jag får ännu rysningarna när jag tänker på det. Hur kom vi ens på tanken att gå dig en kväll?? HAHA.


Kommentarer

Skriv något fint här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post: (publiceras ej)

URL/Blogg:

Dina tankar:

Trackback
RSS 2.0